8 h 50
rien que pour les accros....
un petit article du journal local !
Det är i råttfångarstaden Hameln som den blåvitröda franska katten tvättar sina morrhår inför VM-finalen på söndag. -Tron på att lyckas är det som avgör, säger förbundskapten Raymond Domenech.
06/07-2006 17:12
Uppdaterad: 06/07-2006 17:20
Skrattar Raymond lika gott efter finalen? FOTO: Scanpix
Frankrike kan fånga sitt andra guld på tre försök på söndag kväll, och förutsättningen är att "gamlingarna" i laget spelar som de gjort hittills i turneringen.
Zinedine Zidane, Lilian Thuram och Claude Makelele, som av den nye förbundskaptenen lockades att vara med i ännu en stor turnering och utan vars medverkan ingen vet hur långt Frankrike hade gått.
-Det spelar igen roll om du är 30 eller 35, säger Raymond Domenech och de markerat svarta ögonbrynen far upp i taket.
-Skillnaden är tron och att förberedelserna är de bästa.
Längre skäggstubb
Efter semifinaltriumfen och Zinedine Zidanes 1-0-straff mot Portugal, åkte fransmännen ett sent nattplan hem till basen på det slottshotell strax utanför Hameln som anstår fransk fotbollsadel.
Dagen efter såg kraftmannen Patrick Viera inte tröttare ut än vad han brukar göra, Thierry Henry gäspade större än vanligt och Zidanes skäggstubb var lite längre än vad vi är vana att se.
Träningen var lätt och utan publik.
Samtidigt var Zidane en dag närmare pensioneringen och kanske en dag närmare ett guld att pryda karriärens krona med.
-Jag är glad för hans skull, säger Raymond Domenech.
-Glad för att att hans sista stora match i karriären slutar på det här sättet med en VM-final.
Teatermannen
För fyra år sedan var läget ett annat.
VM slutade i katastrof för fransmännen, de då regerande världsmästarna.
Ingen seger, inte ens ett mål, och den franska katten åkte hem med svansen mellan benen.
Det grodde ett fotbollstrauma i landet som varade i månader, och inte blev det bättre av att fransmännen åkte ut i kvartsfinalen mot Portugal i EM för två år sedan.
Då tog teatermannen Raymond Domenech över och han, som själv spelat teater, tog med sig delar av den tekniken in i själva coachandet.
Han har också spelat fotboll förstås, mest i Kim Källströms nya klubb Lyon.
Berlin, Berlin
Med Raymond Domenech, och "gamlingarna" har "Les Bleus" kommit tillbaka till världstoppen och när Domenech på torsdagen ger tre olika presskonferenser, en för TV-stationer, en för radiostationer och en för skrivande press, är det en man med förtröstan som framträder.
Han sitter i Rattenfängerhalle, Råttfångarhallen, i Hameln vars yttertak pryds av en skylt med gigantiska bokstäver som skriver: "Berlin, Berlin - wir fahren nach Berlin", Berlin, Berlin-vi reser till Berlin.
Att Italien är finalmotståndare ser den franske förbundskaptenen fram emot med fascination:
-Jag har djupt inne i mig en underlig känsla av beundran för italienarna och deras mentalitet.
-Dom är gedigna och fightas alltid och en match mot Italien blir alltid ett slags värdetest.
Det är ett test som gäller guld eller silver.
Om att vinna eller att inte vinna.
-Det handlar inte om något slags revansch för 2002.
-Men vi har en djup övertygelse om att vi kan lyckas, säger Raymond Domenech och slår på väldigt franskt vis ut med armarna.
Fakta: Råttfångaren i Hameln
Råttfångaren i Hameln betraktas som en av de mest berömda tyska legenderna.
Historien handlar om en man som år 1284 i brokig och färggrann rock kom in i Hameln och lovade att befria staden från alla råttor och möss.
Invånarna lovade att betala honom pengar om han lyckades.
Han tog fram en liten flöjt och började spela och alla råttor följde efter honom.
När alla var samlade gick han ner i floden Weser och alla råttorna föll i och dunknade.
Staden marknadsför sig som Rattenfängerstadt (Råttfångarstaden) och turister kommer i tusentals varje år.
Det är i närheten av denna stad som Frankrike har sin VM-bas.
Historien har för övrigt en fortsättning när råttfångaren kommer tillbaka eftersom han inte fick sina pengar.
Den här gången är det stadens barn han lockar i väg med sin flöjt.